I am taken by surprise time and time again when I am faced with the fact that the truth doesn't necessarily need to be true. More often the truth is tainted by what people falsly perceive to be true or even rather hope to be true. Thus being truthful leaves plenty of room for cheating, lying and deceiving.

Det är ganska mycket som sker nu för tiden; legitimationspraktik på St Görans Sjukhus, arbete på kliniken, arbete på tidningen,  tenta i psykologi om en vecka, jag blir bostadslös om en dryg månad. Dessutom är det en massa fina människor man vill hinna träffa. Kanske inte så konstigt att det blir ett något splittrat fokus. Man kanske borde krypa längre in i sitt lilla skal och stänga ute omvärlden så man kan fokusera mer på det man har framför sig... Förhoppningsvis är det lite lugnare efter nyår. Man kanske borde göra en tre månader lång Att-göra lista där man planerar in allt; allt som ska göras, när man ska sova, äta, borsta tänderna, och sedan stänga av allt subjektivt tänkande och bara trycka på den stora röda EXECUTE-knappen. Sedan återstår det ju att se om jag verkligen vill dit jag är på väg...

De sista tre dagarna har jag bara sovit sammanlagt 8 h. Någonstans känns det ganska nice att vara trött. Särskilt när man äntligen får sova. Zzz...

Ibland är det märkligt att något kan kännas så rätt och så fel på samma gång.

Vi får väl se vad som händer på studiefronten. Alla som har något att säga till om verkar ju vara på semester. Som jag förstått det kommer jag behöva läsa in en kandidatexamen om jag vill läsa vidare, det är i och för sig ingen omöjlighet. Då kan jag förhoppningsvis tillgodoräkna mig kurser jag redan läst i den. Jag har i varje fall blivit antagen till de distanskurser som var min C-plan till årets verksamhet. Om jag känner mig rastlös kanske jag betar av:

• Psykologi I, 30hp, Halvfart (50%), Högskolan Kristianstad
• Grundläggande affärsredovisning, 7,5hp, Kvartsfart (25%), Mälardalens högskola
• Statistik och sannolikhetslära, 7,5hp, Halvfart (50%), Högskolan Dalarna

Förhoppningsvis kommer jag dock börja ha lite patienter på en klinik i Sickla men tills det händer har min ända parkerats på Le Express ännu en sommar. Ganska bra upplagt om jag får säga det själv. För säkerhet skull ramlade jag in på Webhallen igår och köpte ett Playstation 3 också. Man måste ju gardera sig mot tristessen.

Så nu var man tillbaka i Mälardalen då. Igår fick jag veta att jag fått praktikplats på St. Görans Sjukhus från och med oktober. Idag fick jag veta att jag inte blivit antagen till masterprogrammet i klinisk medicinsk vetenskap på Karolinska Institutet. Det passar ju ganska bra eftersom jag inte skulle kunna göra båda samtidigt, men ändå blir första tanken "Oyeah!? Så du säger att jag inte skulle fixa masterprogrammet. Jag ska allt visa dig!". Ofta känns ifrågasättande som den bästa motivationen... Jag kanske har lite för stor tro på min egen förmåga och tar illa upp när andra inte har det. Hybris. Aja, nu ska jag skriva brev till en massa myndigheter och förklara hur grym jag är.

Militär Utryckning Civila Kläder. Lite samma känsla nu som då. Glädje och vemod. Jag har haft ganska många härliga patienter. Bland annat en gammal dam som knappt kunde gå och var så glad då hon bara efter ett par behandlingar var ute och rände på byn. Henne fick jag en flaska vin och en bok av. Uppskattning är så jävla värt! Jag har haft en ung kille som var väldigt dryg och otrevlig när han kom. Han hade slussats runt mellan många olika instanser på sjukhus och vårdinrättningar och bara fått besked om att hans besvär var psykosomatiska. När ett par behandlingar senare började bli bättre var han riktigt kamratlig, nästan personlighetsförändrad. Ibland känns det nästan löjligt hur mycket man kan göra med så lite. Imorgon är sista arbetsdagen. Framtiden är oviss.. men jag har på känn att det kan bli awesome.

Igår var jag ute på sæsongens førsta fisketur. Drog upp 11 torskar på knappt 2 h. Napp var tioende minut kænns ju ganska okej.

Nu ær det fredag. Patienterna ær behandlade, kassan ær ræknad  och kliniken ær stædad. Då ær det bara att gå och sætta sig på en uteservering i solen och bestælla en pils... kthxbye!

På onsdag bär det av en tur söderut igen. Sista vändan innan The last call. Jag tänkte börja forsla med mig en del av allt junk jag har ackumulerat här. Jag bokade plats för fyra incheckade bagage; en mindre karavan. Man skulle bara haft en liten slav som kunde bära allt också.

Det känns lite konstigt att gå omkring i huset och inventera vad jag har för prylar här egentligen. Lite overkligt att det snart var ett år sedan jag klev ur kapseln på en ogästvänlig främmande planet och yttrade 'That's one small step for a man, one giant leap for mankind'. Tiden gick och den främmande planeten blev allt mer välbekant och hemtrevlig. Till och med maten smakade okej.

Många tycker att det är tråkigt att jag ska åka... men å andra sidan tycker många det är roligt att jag ska komma tillbaka. Som alltid så passar vissa pusselbitar bättre än andra. Hade förutsättningarna varit annorlunda hade jag kanske stannat längre.

Ps. Förra veckan snöade det. Ds.

Jag var och dök en sväng igår och harpunerade en havskatt. Popped a cap in his feeble ass, yo! Man får passa sig lite för att inte bli biten, på norska kallas den för steinbit och det är väl inte för intet. Bitreflexen är fortfarande aktiv efter man kapat av huvudet.

Jag råkade bryta av skärmen till min söta stackars Thinkpad i torsdags. Crappin' fekk shiiet. En spricka diagnonalt över hela skärmen. Zero visibility.

Så igår var jag iväg och köpte en ny skärm att koppla in i VGA-porten. Tog med datorn till butiken för att kolla att allt fungerade. It did. Phew. En lättnadens suck. Meeen. Tror du inte jag glömmer att packa ner datorn i väskan i all röra med att hämta och bära skärm hit och dit. Fekken' crap shiiet.

Det är helt sjukt vad handikappad jag känner mig utan en fungerande dator. ALLT blir omöjligt. Man blir helt handlingsförlamad.  Livet hade varit enklare om jag bara blivit av med min högra arm.

Nu var jag förbi och hämtade tillbaka datorn. Alas it workeths.

I'm back! Vädret har varierat. Lagom tills vi slagit upp tältet i torsdags började det snöa. Då var det lite motigt att dra på sig våtdräkten och hoppa i vattnet. Uppfriskande. När det var lite klarare väder kunde man ibland se krabborna från ytan men annars var det bara att dyka ner och rekognosera. De kravlar vanligtvis runt på bottnen ca 5-10 meter ned. Ser man dem är det snatch & grab som gäller, och försöka undvika klorna när man krånglar med dem upp till ytan förstås. Många timmar i kalla vattnet. Många dagar med mycket krabba. Sedan vägen tillbaka över vidder och fjäll en trunken full av krabba.

Idag drar jag iväg till Kirkenes för att fiska kamchatkakrabba. Det ligger drygt 80 mil österut, nästan i Ryssland. Det är samma krabba som de fiskar i Discoverys Deadliest Catch. Jag vet dock inte om den är särskilt deadly men den kan bli ganska stor, 1,8 meter i benspan enligt wiki.