Alla saker och ting jag gör anspråk på är ju lika mycket potentiella ägodelar till alla de personer som kan ta dem ifrån mig. Bara för att jag har en sak idag behöver ju inte det betyda att jag har den imorgon. Var sak jag har i min ägo är väl bara sannerligen i min ägo den stund jag har det i mina händer. Hm. Så rädslan av att förlora saker som jag håller kärt kan ju undvikas av att inte låta dem bli mig kära... men då lever jag nog hellre med rädslan och vetskapen om att de kan gå förlorade och uppskattar dem de stunder jag har dem i mina händer som om det vore den sista.