Alex var tydligen sjuk idag, så jag var tvungen att hoppa in i växeln istället. Madhafakha... Även om det är lite mer att göra, så är det tillräckligt lite att man bara just hinner börja med något, för att precis då bli avbruten av något samtal. Sjukt frustrerande. Lite grann som att stå i bilkö. Start-stop-start-stop-start-stop. Bläeh!

Jag läste Andreas Ekströms krönika "Vi teknokrater måste se vår makt och inte utesluta de som lever sitt liv offline" (1) tidigare. Som handlar om hur framför allt trettiotalisterna riskerarar att hamna i ett utanförskap p.g.a. sin ålder och sin låga utbildning. För mig känns det väldigt främmande och framför allt världsfrånvänt att inte ha kunskap om internet och hur man använder en dator. Hur lyckas man? Det kanske är lätt att säga för någon som redan vet hur men gör, men finns intresset så finns ju alla möjligheter. Livet måste vara väldigt svårt för dem som är rädda för nya företeelser. Till skillnad från Andreas Ekström så tror jag dock inte att alla äldre än 70 år är passiva stolpskott oförmögna att ta till sig ny information. Han skriver att teknokratin ännu inte är realiserad, fortfarande är det en röst per medborgare som gäller. Men den lille fascisten inom mig tänker att det kanske inte vore så dumt om man var tvungen att inneha kunskap om saker som man fick makt att vara med och besluta om... i större utsträckning. För även om vi idag lever i en demokrati så är det ju knappast folkval ända ner på detaljnivå.

Det skulle ju kunna vara så att mitt omdöme är svärtat av alla internet-analfabeter och upprörda människor utan verklighetsförankring som ringer in och ventilerar sina tankar och åsikter till mig då de blir hänvisade till e-mail eller hemsidan. Om ändå Voltaires upplyste despot gav sig till känna kanske hon eller han skulle ha lösningen på mina och världens problem.

(1) http://www.expressen.se/kronikorer/sommarkronikorer/1.1653518/andreas-ekstrom-vi-far-inte-utesluta-de-som-lever-sitt-liv-offline