Nu har jag kommit in i den långsamma semestertidslunken; jag känner mig komig hela dagen, all tankeverksamhet är höljd i någon form av dimma och jag blir irriterad om någon ber mig göra något. Tidigare så jublade man. Nu har jag ju fullt upp med att dricka kaffe, blogga, stirra ut i luften och annat viktigt. Kan folk inte bara respektera det!? Det är farligt att bli bekväm... och skönt. Fast jag har faktiskt ringt och mailat en massa i jakt på handledare till examensarbetet det är tänkt att jag ska skriva nästa läsår. Ångest. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om.

Låtar som jag har gått på repeat i mitt huvud idag:

Rap das armas (Barapapapapaa paa baraa paa paa. Ja, ni vet...) Egentligen på repeat sedan Peace&Love. Suck.
(http://www.youtube.com/watch?v=-nQNa8oxKMg&feature=related)

Alfons Åberg Intromusik
(http://www.youtube.com/watch?v=6I-hLtKSi8A)

Kattbussmusiken från My neighbour Totoro
(http://www.youtube.com/watch?v=tCXdhh0_nHA&feature=related)