Jag vikarierade för Carin idag på ett ställe ute i Jordbro där hon jobbar ibland. Kul att få omsätta den kunskap man tillgodogjort sig i skolan och få pengar för det. Därtill var det bara en patient, d.v.s. 30 min arbete för en hel dags arbete. Jävligt hårt arbete. Det var soft. Då han jag med en attackfika på tidningen. En kort om än uppskattad visit.

Jag var och badade med Fia, Ellinor och deras polare Emelie framåt kvällen. Efter flykten till storstaden så missar man alla dessa små spontana möten med människor som man tycker om men ändå har en relativt ytlig relation till. Möten där meningsutbytet kanske är begränsat, men utbytet i form av uppskattning och tillhörighet är mycket större. Dessa människor som man kanske skulle vilja lära känna mer och bättre, men utrymmet egentligen inte finns. Det är ofta som jag bara ser vad som är precis framför mig, och allt annat faller i glömska. Något som färgar av sig på min förmåga, eller snarare oförmåga att hålla kontakten med människor. Ibland inser man inte hur mycket man saknat något innan man återfår det. Nostalgi.

Nu är jag hemma hos momy. Rikard och Karin är ute på tour med det senaste tillskottet i ätten. Jävligt fascinerande fenomen med kids. Oerhört främmande och långt borta ända tills man står öga mot öga med dem, perspektivet ändras, zoomar in och kommer väldigt, väldigt nära. Det känns fortfarande väldigt besynnerligt, men familjärt, sammanfogande, ett enkelt oförstående samförstånd.