Ovanstående var visst en ganska spännande topic jag var tvungen att analysera lite mera. Jag skulle nog säga att det jag finner motbjudande med exhibitionism, genant nog, är framförallt att det gör mig generad, och därmed ger en känsla av att vara underlägsen. Sequele från en alltför konservativ fostran kanske... eller en inneboende blyghet. Det är svårt att helt bortse från det sexuella i att exponeras av något sexuellt utmanande och attraherande, och om man inte har självsäkerheten att känna sig bekväm med sex som en offentlig företeelse så blir man utelämnad till exhibitionisten att diktera situationen såvida man inte går därifrån eller brottar på denne något att skyla sig med. Frottörer och blottare har jag inget till övers för, men exhibitionism som uttryck av självsäkerhet är som sagt jävligt tufft. Baksidan på myntet skulle kanske kunna vara att en person som är sin egen största idol är om än karismatisk och underhållande, kanske inte så ödmjuk och ganska ocharmig i längden. Kanske..?