Helt plötsligt ligger man i fas med alla gastkramande uppgifter som skolan kastat en i ansiktet. Det är nice! Särskilt som det är fredag imorn. Mm! Jag trodde det var halloween nästa helg, något som visade sig vara fasansfullt fel. Så nu måste jag fantisera ihop något listigt jag kan förklä mig till imorgon. Förslag jag fått hittills äär;

1. En gigantisk pumpa av papier maché (sjukt roligt fast omöjligt för jag hinner inte fixa)
2. En gigantisk rumpa av papier maché (ännu roligare och helt random fast ja, omöjligt)
3. En naken man (vilket typ inte räknas för då klär man av sig inte ut sig)

Medan du kommer på något sjukt bra åt mig så kan du kolla/lyssna på nedanstående. Lovable retro!

Jag insåg något; konsekvent handlande är nog ganska ovanligt. Om man utgår från att det inte nödvändigtvis finns ett motiv bakom alla handlingar finns det ju en mycket större mängd möjliga utfall och potentiella situationer. Det är ju en tröst. Jorden kanske är platt trots allt. Motiven och potentiella utfall av dessa är ju begränsade till våra begärs nycker. Vilka är få. Vilket är trizZzt. Hm.. och då behöver man ju inte rannsaka sig själv när man är inkonsekvent egentligen! Sweet!

Ps. Jag var och kollade på utställningen av Salvador Dalí igår. C'est cool! Han var nog galen på ett bra sätt. Ds.

Vaknar. Lite tung i huvudet. Dusch. Koka kaffe. Läsa tidningen på dn.se. Tvätta kläder. Rensa hårddisken från crap. Sjukt värt att ha 500 Gb externt. Tänk om man skulle ha något motsvarande irl. En as fet garderob.. eller lagerlokal där man bara kan dumpa allt man inte vet vad man ska göra av... och så borde man kunna ladda ner nya rena kläder, mat, bestick och porslin och annan real-life-warez... så kunde man bara shift+deleta all disk och smutstvätt.

Jag hittade lite bilder från i somras när jag och finndahl var uppe i Happis. Så sjukt nice med en stilla tillvaro. Älska. Sakna.

Det är sjukt tråkigt och mentalt nedbrytande att ha tråkigt. Allt som är meningsfullt känns oändligt mycket tråkigare än något meningslöst som att glo på House, vilket bara känns lite mediokert halvtråkigt. Hm. Jag anar ett samband. Kan det vara meningen som tar bort nöjet eller tvärtom? Man kanske skulle ta och hitta på något kontraproduktivt för att lätta upp stämningen. Något meningesslöst.

Bloodhound Gang - Take The Long Way Home
http://open.spotify.com/track/1Zuk6gPzUfgvrIbsL1T1S6

59:30 min, 834:e plats av 2864. Helt okej med tanke på att jag inte kommer ihåg senast jag sprang milen, och den här milen levererades tillsammans med hinderbana. Uppladdningen bestod av att dricka öl och leka charader hos Johan&Anna igår. Bästa uppladdningen! Efter loppet var jag rätt peppad på att ställa mig och hulka i någon buske.. meen jag tänkte om. Nu måste jag krypa ihop i fosterställning under täcket och gny lite så jag orkar dra och käka på Bronco's om några h.

Jag ska springa Tjurruset på lördag! Jocke hade tydligen gjort illa foten eller något. Hm. En mil terränglöpning... jag har inte kutat så långt på länge. Jag får ta rygg på någon som verkar veta hur man gör, och göra samma sak.

Pannkakor är ju en något av en favorit i mina ögon. (PAAAANCAKES!!) Det lämnar ju dock något att önska vad gäller näringsinnehåll. Det är ju lätt hänt att föräta sig på pannkakor så man ligger livlös över matbordet men fortfarande känna sig hungrig, eftersom man bara fått i sig mjöl mer eller mindre. Därför har jag börjat experimentera fram en mer matnyttig pannkaka. Min senaste skapelse; TOMATUGNSPANNKAKAN!

4 dl mjöl
2 dl mjölk
4 dl krossade tomater
3 ägg
en handfull soltorkade tomater
1 dl crème fraiche paprika & chili
150 g bacon
lagom mkt örtsalt
lagom mkt oregano
lagom mkt paprikapulver
lagom mkt tabasco
30-35 min på 225 grader C

Eldprov om 5 min. Spääännande! Skulle nog kunna serveras med några slices mozzarella.

Baby Mammoth - Slipping Jigsaws
http://open.spotify.com/track/4olt5fRzznpQUwTdNsq7d1

FREDAG! Wuhuuu! :D:D

1. Dra iväg och klättra
2. Dunno
3. Göra/käka piroger @ Langis' place
4. Pillage and burn

Airbourne - Hellfire
http://open.spotify.com/track/5vIWC0tE1JI7MFxFry1EcU

Raised Fist igår. SJUKT BRA. Ett enda stort epileptiskt anfall av mosh, dist, och hardcore. Episkt. Den enda som hade balls nog att inte banga (eller pengar och tid om man så vill) var John. Den förlorade sonen. Har inte setts sedan vi pluggade kinesiska i Uppsala för 4 år sedan... jag är så jävla gammal...  Jävligt bra reunion även om jag tappade bort honom efter 5 min framför scen. Vi var spattiga och lyckliga på olika håll i publiken innan vi lyckades sammanstråla efter anfallet ebbat ut, de blixtrande ljusen mjuknat och musiken tystnat.

Idag har jag pluggat gynekologi. Jag har lärt mig att barnet inte kommer med storken och var klitoris sitter.

Jag har tre olika dagis inhuserade på min bakgård. Som alla vet är dagisbarnet ett rovdjur som är mest aktivt under dagtid, så alla potentiella bytesdjur vistas med ett fåtal undantag på innergården endast innan gryningen eller efter skymningen. Idag var ett av dessa fåtal undantag. Jag nödgades korsa dessa jaktmarker i dagsljus. Med hjärtat i halsgropen så ålade jag mig långsamt, långsamt genom den låga vegetationen och försökte att andas så tyst som möjligt. Plötsligt så hör jag ett gällt skärande skrik alldeles på andra sidan buskaget. Jag grips av en iskall fasa och tänker "Min stund är kommen". Ut skenar en dagisbarnshane på en sparkcykel. De sylvassa tänderna glimmar till i ett fruktansvärt grin. Jag inser dock snabbt att det inte är jag som är bytet när jag åter igen hör det gälla skriket skära genom luften "Kaaalle!? Ge mig min sparkcykeeel!". Tätt därpå rusar två yngre dagisbarnshonor ut bakom buskaget, varav den ena på en trehjuling. Till min förvåning förstår jag att det måste vara två rivaliserande stammar i en pågående konflikt. Den ena honan ropar till den andra "Kom! Fort, vi kör på honom!" varpå hon börjar trampa så fort hon kan och den andra puttar på innan hon hoppar upp på trehjulingens flak. De försvinner runt kröken. Jag ligger kvar bakom buskaget. Panikslagen. När jag så småningom återfår kontrollen över mina förlamade lemmar fortsätter jag mödosamt att kräla mot säkerheten, förskräckt över mina upplevelser i detta ingenmansland.

Movie Sounds Unlimited - Theme From Jaws
http://open.spotify.com/track/5q6dXRQGKFIVTpMnUzyMcB

... och där kom tiden ikapp en. Eller var det kanske att jag hittade något som skulle få saker att bli as mycket bättre? Något som påpekade att oavsett hur bra nuläget är, så är det förhållandevis dåligt i jämförelse vad det skulle kunna vara. Kanske.

Abropå illusioner, hopp och tro så träffade jag på en frireligiös person igår när jag strövade genom staden. Han bad mig stanna upp och svara på ett par frågor. Eftersom det var en ganska planlös strövan så tänkte jag att det kanske skulle vara underhållande att blidka hans förfrågan. Det var något dussin frågor i stil med "tror du att bibeln innehåller guds ord?" och "tror du att du kommer få vara tillsammans med dina nära och kära efter döden?". Jag svarade nej på alla frågor förutom den sista "har du någonsin funderat över meningen med livet?". Det kan ju ha varit en missionstaktik för att få infidels som mig att associera kontemplation över livet med Gud, och onekligen så kände jag mig väldigt cynisk och hopplös efteråt. Samtidigt så känns ju bibliska religoner löjligt främmande. Hur funkar sådana människor i huvudet egentligen? Ett stort mysterium.

Yeah Yeah Yeahs - Heads Will Roll
http://open.spotify.com/track/1Qq8UpovvHMOdgDBSERsAH

Desillusionerad och sorglös. Som i; det är kört men det gör inte så mycket. Ett ganska skönt sinnestillstånd. Jag vet inte riktigt hur eller vad jag skulle göra för att saker skulle bli as mycket bättre. Det borde ju betyda att saker är rätt bra, fast känslan av braheten är ganska lågprofilerad. Jag skulle ju kunna vara nöjd... men det är jag inte. Om man är nöjd så stannar allt upp. Ingen utveckling, bara ett långsamt förfall. Ett snarlikt tillstånd till att vara död. Fast... kanske-kanske skulle det inte göra så mycket om jag var död/nöjd bara en liten stund. Bara tills grafen över utvecklingen åter igen hamnar på den negativa sidan av nöjdhetsskalan. Tills tiden kommer ikapp en.

Gossip - Heavy Cross
http://open.spotify.com/track/4N6R6yqkFUTyF3AYOdR0T7

Att banga är typ det bästa och sämsta man kan göra. Särskilt sämst är det ju när man inte kan välja mellan två saker och istället gör ingetdera. Särskilt bäst när man kommer på att man inte alls vill göra något som man tänkt eller sagt att man ska göra. Särskilt särskilt sämst när andra bangar av random reasons.

Ska jag dra och träna nu? Njae, det verkar jobbigt. Jag kanske kan kompromissa och bara chillträna? Typ kuta en sväng kanske. Ja, det är ju en möjlighet. Ska jag kuta på bandet eller utomhus då? Utomhus är ju mer nice med mörker och sval luft. Inomhus är ju mer chill. Inomhus, utomhus, inomhus, utomhus. Hm. Svårt val... Jag kanske bangar då... eller gör jag verkligen det?